torsdag 30 augusti 2018

Dag 9

Vaknade 8 vilket jag kan tycka är på tok försent. Köpte den vanliga frukosten som idag kostade samma som igår, d v s 4 dollar. Idag stod det en ung kinesisk kvinna bakom disken.

Jag gick upp igen och gjorde mig iordning. Sedan gick jag norrut till 14:th st för att ge Burlington en chans till. En klädaffär där jag fått intryck av det bara finns gubbkläder. Det finns de som påstår annat så idag tänkte jag ge affären chansen. Tyvärr var det som jag trodde. Det mesta såg gammalt ut. Jag hittade ingenting som intresserade mig.

Sedan har jag åsikter om hur de hänger kläder i vissa butiker. Särskilt de här stora varuhusen. De sorterar på storlek och det är väl bra. Därefter upphör sorteringen. Jag tittade efter skjorta till mig idag. Först kollar jag vilken kulör den har. Det ser jag ju på det lilla som syns ovanpå galgen. Sedan måste jag kolla om det är kort eller lång ärm för det är blandat hur som helst. När jag sedan tar fram skjortan så är det något stort tryck på vänster bröstficka eller så är den lortig från att ha legat på golvet så folk har trampat på den. Idag hittade jag inte ens någon skjorta som hade rätt kulör. Det kanske är bättre på damavdelningen.

Jag tog sedan tunnelbanan upp till 110:th st och Broadway. Jag ville gå Broadway ner som jag brukar när jag är här. Jag gick några kvarter söderut och kände igen det mesta. Något ställe var borta och något nytt har tillkommit. Jag Facetimade med Felix i vår korsning där han och jag började dagarna förra året. Sedan gick jag en bit och Facetimade med Snickaren en stund också.
Jag köpte en pizzaslice på Cheesy´s.
Felix favorit hittills.

Jag fortsatte nedför Broadway. Jag hade tänkt svänga vänster vid 72:nd st och gå in i Central park för att sitta i skuggan. Det var nästan lika varmt idag. Jag svängde vänster redan på 77:th st för jag kom på att jag skulle in i muséeshopen på Naturhistoriska.
Detta vackra hus såg jag på 77:th st. Det var så fint med trappan och en gemensam avsats för flera lägenheter. Naturhistoriska ligger på Central park west i höjd med 77:th st ungefär. Jag hade nämligen sett på nätet för något år sedan att de sålde ett visst sorts vindspel där. Ett sådant man hänger upp i trädgården så det pinglar när vinden tar tag i det. Det var ett speciellt märke jag var ute efter; Woodstock Wind chimes.
Jag satte mig en stund i parken bakom muséet innan jag krånglade mig in på muséet utan att betala med förevändningen att jag bara skulle till shopen. Väl i shopen fick jag besked att de slutat med vindspelen sedan åtta år tillbaka.

Jag gick in i Central park i höjd med naturhistoriska och kom ner till en liten sjö där folk rodde omkring i ekor.
Det fullständigt kryllade av sköldpaddor där också i det gröna vattnet. Jag satte mig gott och väl en timma i skuggan och tittade på folk. Det är intressant att se hur folk klär sig och vilka skoval de gör. Långbyxor och svart skjorta var ingen ovanlig kombination. Kvinnorna med sina sandaler med papperstunna sulor. Jag förstår inte hur de tänker. När jag skulle gå ner till Columbus circle tog jag några bilder medan jag funderade på vilket håll jag skulle gå åt.

Märkliga vyer. Jag gick vilse den här gången också. Som jag alltid gör. Trots att jag har min kartapp går jag fel. Ibland är det som att jag ska få panik och bara skrika: SNÄLLA TA MIG HÄRIFRÅN! Det är när jag är helt slut i kroppen och inser att jag gått tio minuter in i parken igen åt fel håll.

När jag till sist hittade ut åkte jag hem och la mig på sängen i svalkan en stund.

Halv fem startade jag från rummet för att ta mig upp till kvällens konsert. Jag åkte buss. Jag kan faktiskt rekommendera det trots att det går ganska sakta. Det går snabbare än att gå men om man har bråttom ska man nog helst ner i underjorden och åka tunnelbana. Det är ändå trevligt att sitta i en airkonditionerad buss och se var men åker. Jag skulle på en konsert med Jean Luc Ponty, en säregen jazzviolinist som spelar elfiol. Han har spelat med Frank Zappa och det var väl då jag hörde honom första gången. Han har också spelat med Mahavishnu orchestra med flera. När jag kom fram till Sony hall på 46:th st var det kö utanför. Klockan var 17:45 och dörrarna skulle öppna 18:00. Det gjorde de ju inte förstås. Snarare kvart över och vi stod i solgasset och led.

På biljetten stod det "First come, first seated" och det tolkade jag (och alla andra) som att man fick sitta var man ville. När vi efter mycket om och men kom ner i lokalen var nästan alla bord reserverade. Men jag fick bra plats ändå. Ihop med ett syskonpar från Long Island (Jackie och Ralph).
Det var en ganska liten lokal. 500 pers kanske och det blev fullt.
Jag beställde honeywings och de var goda. Jag var ganska hungrig så det räckte väl egentligen inte. Jag drack en Heiniken till. Jag tog sedan ytterligare en Heineken och notan gick på 38.00 dollar. Det är som sagt var inte billigt. Ölen kostade 9 dollar styck.
Konserten kom igång och det var jättebra. Bra ljud också så jag kunde ta ur öronpropparna. Jag var tvungen att ha i öronproppar innan konserten för det var så stimmigt i lokalen. Jag har också alltid öronproppar i när jag åker tunnelbana numera. Mina öron har blivit gamla och mekaniken i dom har blivit stel och gisten. Bandet spelade i två timmar och en nöjd publik krånglade sig upp ur källaren där lokalen var. En väldigt häftig lokal. Gammal och gedigen med mycket utsmyckningar i tak och på väggar.

På hemvägen såg jag denna i tunnelbanan.
En luftmätare för mätning av luftkvalitét. Intressant.

Skönt att ligga i sängen igen efter

19 829 steg.

onsdag 29 augusti 2018

Dag 8 New Jersey

Vaknade kl 6. Frukosten kostade fyra dollar idag. Idag stod ägaren själv bakom disken och såg butter ut. Han andas genom munnen och ser besvärad ut.

Jag gick ner till WTC (World Trade Center) via West Broadway för att åka PATH (Port Authority Transfer-Hudson) till New Jersey. Jag skulle möta min kompis Tom där vid en Delta gas station i Harrison.
WTC är ändå en fascinerande plats med Oculus och alltihop.
Här kommer New Jersey-bor på väg in till Manhattan för att jobba. Klockan var 8:45 ungefär när jag tog bilden. En aldrig sinande ström av människor.

Det var nästan ännu varmare idag och jag fick stå i skuggan av ett hus och spana efter honom.
Han gled in på macken och det var roligt att träffa honom. Det var flera år sedan sist.
Vi åkte till Joey Ramones grav på Hillside cemetary i Lyndhurst. Stillsam plats och vi åkte bil ända fram till graven. Det är så man gör i USA.

Folk hade lagt en massa saker på gravstenen. Ibland brukar det hänga en skinnjacka däröver, berättade Tom.
Utsikt från kyrkogården.
Här sitter Tom i bilen med den ljuvliga ACn igång.

Sedan åkte vi upp i ett bostadsområde där man får en fantastisk vy över Manhattan. Det var väldigt disigt denna varma dag. Jag skulle gärna stå här en klar höstkväll när hela Manhattan lyser.





Det var villor bakom mig där jag tog de här bilderna. Den utsikten gör nog en del på priset på husen skulle jag tro.
Jag skulle inte ha något emot att bo här.

Vi åkte lite hit och dit bland annat till detta lilla vackra vattenfall.

Termometern visade på 96 grader (F) och då kom jag och tänka på en låt av Third World. "96 degrees in the shade". Tom frågade redan igår via mail vad jag ville äta så jag skrev bland annat köttfärslimpa.

Han tog mig till en fantastisk restaurang där köttfärslimpan skulle vara den bästa i hela USA.
Här sitter han och väntar på maten.
Köttfärslimpan var jättegod. Rejäl portion också.

En vacker bro utanför restaurangen.

Mätta och belåtna åkte vi hem till Tom och lyssnade på skivor.
Här bor han.
En stilla villagata.

Vi har väldigt lika musiksmak. Det var därför vi träffades också för några år sedan på en konsert med Eric Johnson på The Bitter end. Han tillhör de lyckliga som fick möjlighet att hänga på Fillmore East innan det slog igen 1971.
Han hade sparat ett antal program från tiden. Programmen tog man när man gick in och biljetten kostade 3.50 dollar.
Franklin har inte riktigt samma musiksmak men han satt artigt med och lyssnade. Efter drygt en timma körde Tom ner mig till tunnelbanan igen så jag kunde åka över till Manhattan och slås av storheten inne i Oculus igen.

Usch! Jag var livrädd när jag klev ut på balkongen och tog de här bilderna.

Jag tog tunnelbanan till Spring street som vanligt och gick hem och slängde mig på sängen en timma.

Efter svalkan och vilostunden gick jag ner till Asia Roma igen för att träffa Ivar och äta Clams casino. Vi satt där ett par timmar och pratade. Jag drack faktiskt ett par öl också. När jag kom hem var klockan 22 och det var 31 grader ute. (Känns som 41 stod det i appen). Jag var genomblöt av svett efter att ha gått Mulberry norrut till Canal och sedan Canal västerut till 6:th ave. Från den korsningen är det bara ett par kvarter hem till rummet och kylan. Jag tog en donut på hemvägen också.

12 959 steg.

tisdag 28 augusti 2018

Dag 7

Frukosten kostade 3.75 dollar idag. Det var den hörselskadade kinesen igen. Jag fascineras också av att han gör olika varje morgon. Idag fick jag min bagle direkt i handen med en stor bunt servetter. Igår fick jag den i en plastpåse med två servetter. En annan dag fick jag den i en papperspåse. Jag föreställer mig att jag alltid skulle leverera på samma sätt om jag jobbade därnere. Om kunden beställt en bagle så stoppar jag ner den i en papperspåse tillsammans med några servetter. Jag föreställer mig att jag skulle göra lika varje gång. För min kines på hörnet verkar det som han måste tänka ut varje gång vad jag som kund kan behöva till min bagle. Han ser sig bekymrat omkring bakom disken och tar det han ser först verkar det som. Om han inte ser en plast-, eller papperspåse så struntar han i påse. Det är alltid fullt med överraskningar när man handlar av den hörselskadade kinesen. Han hör inte vad jag säger och därför är jag övertydlig. Han hör/förstår inte ändå. Då vänder han sig latinamerikanen som just färdigställt min bagle. Han i sin tur mumlar något och då förstår tydligen kinesen direkt. En märklig man.

När jag ätit och tittat på folk på väg till jobbet i en timme gick jag upp till rummet igen. De två killarna jag bor med jobbar så jag vill inte gärna ockupera duschen den känsliga stunden innan de ska iväg. Richard såg jag när jag satt på bänken. Kinesen jag bor med är ute i sista stund enligt föregående mornar.

Jag duschade och drog iväg. Jag tog bussen upp till 34:de gatan för att byta mina crocs som jag köpte häromdagen. De var lite för små för att bara kunna köra ner foten i men de satt väldigt sköna på foten. Jag bytte till en storlek större i alla fall. Jag fick syn på ett par andra fina och kunde inte hålla mig utan köpte dom också. Då fick jag 40 % rabatt på de billigaste så det blev inte så dyrt ändå.
De till vänster köpte jag häromdagen och de andra köpte jag idag. Sedan gick jag till Broadway och satte mig en stund. De har ställt ut stolar på gatan så man kan vila lite. Där har jag suttit varje gång och druckit en Snapple.
Det har blivit en grej av det som jag vill göra varje år. Jag köpte en burk druvsockertabletter på Duane Read när jag ändå var inne och köpte Snapple. Jag vill kunna ha något tillhands om jag blir skakig som igår.

Klockan var 11:30 och jag började bli hungrig. Lunchrusningen hade inte börjat ännu så jag gick in och tog en burgare på Shake Shack. Jag har hört talas om burgarna med aldrig ätit någon.
Den var väldigt god men lite liten. Cheese fries vid sidan om.

När jag ätit gick jag norrut på Broadway upp mot Central park och passerade Times square. Jag lyckades hålla mig ifrån att fotografera denna gång. Jag ville bara igenom området så fort som möjligt. Det är ett jättejobbigt ställe att vara på. Jag gick ytterligare några kvarter norrut och Facetimade med Felix. Han skulle vilja var med här sa han och jag förstår honom. Nästa år får han följa med. Det är så underbart att se och höra honom ibland.

Jag kämpade mig upp till Central park och satt en stund men jag ville bara fly från värmen. Det gjorde jag också. Jag tog tunnelbanan hem och la mig på rummet med ACn.
Det här meddelandet såg jag när jag klev upp ur tunnelbanan på Spring St.

Det var hemskt varmt och fuktigt. Vid 14-tiden när jag kom hem var det 34 grader men kändes som 45 enligt en vädersida jag hittade. Fuktigheten var ändå bara 53% men det var tungt att andas och gå. Alla var fullständigt blöta av svett.

Jag låg på rummet någon timme och kylde ner mig sedan gick jag neråt Word trade center igen. Jag tänkte gå och sätta mig i Battery park en stund och förhoppningsvis få njuta lite av havsbrisen. Jag slank in på Century 21 igen och tog lite bilder på tröjor som jag sedan skickade till Felix. Jag fick svar omgående att ingen var intressant.
Jag gick till Battery park och hittade en plats i skuggan. En kines började spela på något konstigt instrument. Han spelade Amazing grace hela tiden så länge jag satt där. Det blev lite tjatigt mot slutet. Det verkar vara ett kina-tema för mig i år. Min väg korsas av kineser hela tiden denna resa.

Jag började bli hungrig igen och tänkte gå och äta Clams Casino igen. Jag gick Pearl street norrut.
Det är ett häftigt område med jättehöga hus och trånga gator.
Jag gick förbi "Fika" också. Plötsligt fick jag syn på en restaurang som såg lockande ut.
Jag gick in och såg att de hade "Reuben" på menyn så jag beställde en sådan.
Corned beef, surkål och någon rysk sås.
Ser det inte härligt ut?

Restaurangen var allt annat än mysig men Reuben var jättegod. Restaurangen låg i korsningen Pearl street och John street.
Där fick jag också denna bilden. Den har jag inte förut.

Mätt och belåten började jag gå hemåt och passerade detta konditori. Det har jag aldrig sett förut.

Jag gick till tunnelbanestationen Fulton street och åkte hem till Spring street. Klockan var 18:30 när jag kom hem och då var jag nöjd för denna dag. Jag gick inte ut något mer.

17 309 steg.