Dag 11

Hade klockan på ringning 8:30. Jag var så trött när jag la mig igår. Jag vaknade ändå 8 som väl var. Idag kostade frukosten 3.97 dollar. Det var en kvinna som jobbade idag. Kunde varit ägarens hustru. Passande ålder. Jag skyndade mig att skriva klart gårdagens blogginlägg. Jag skulle möta Ivar utanför hans hem kl 10:30 så jag tänkte att jag borde åka härifrån 09:30.

Det gjorde jag också och tunnelbanan kom som den skulle och resan gick fort så jag var ute i god tid.

Jag passerade tunnelbanestationen Chambers street där Crocodile Dundee blev knivhotad i filmen,
Crocodile dundee i New York.

En trevlig vy från polishögkvarteret på Manhattan. Jag satte mig i en park och väntade på att gå till hans hus. Vi träffades där vi skulle och åkte sedan tunnelbanan upp till Woodlawn cemetary. Resan tog 45 minuter med tunnelbana. Vi var här och letade gravar för ett antal år sedan och nu var det dags igen. Denna gång ville jag även se Felix Pappalardis grav. Den hittade vi inte förra gången.

Väl framme blev vi mottagna av en säkerhetsvakt. Han frågade var vi var ifrån och när jag sa att jag var från Sverige sa han att egentligen ska man ha ett skriftligt tillstånd för att få fotografera på området. Nu behövde jag inte det eftersom jag var från Sverige. Jag avskyr sådant skitsnack. Endra ska man ha tillstånd eller ej. Men gubben ville väl. Vi fick en karta med celebriteter utmärkta. Det var inte lätt att följa kartan ändå.

Första målet var Miles Davis grav. Franklin gillar Miles så han ville också vara med. Han la sig på sockeln och njöt av stundens allvar.

Nästa var Duke Ellington.

Coleman Hawkins.

Ivar har också börjat köra med dubbla glasögon i snoddar. Han sa: -We are looking like an old gay couple.

Här följer ett antal jazzstjärnor. De flesta okända för mig faktiskt.

Och slutligen Felix Pappalardi. Basist och låtskrivare i gruppen Mountain.

Han skrev bl a Missisippi Queen. Han blev skjuten av sin fru i deras lägenhet på Manhattan.

Vi gick vidare för att leta reda på var Ivars svåger låg begravd också och efter mycket om och men hittade vi honom också. Vi gick runt på kyrkogården i nästan fyra timmar. Det var varmt denna dag också och jag var helt slut igen.

Förra gången vi var här gick vi in på en restaurang och åt och det var så otroligt gott. Vi hittade tillbaka dit även i år och beställde in samma sak som förra gången. Restaurangen hette Restaurant Caribe och låg i korsningen Gun Hill road och Jerome ave. Det var helt fantastiskt även denna gång.

Steak with onions and rice and beans. Vi beställde några bananer till också. Inte som våra vanliga gula ätbananer utan någon annan sort. Tillhör tydligen det Puertoricanska köket.

Jag tog en "Flan" till efterrätt och Ivar tog en öl till. Som Creme brulée ungefär.

Jag var så trött och längtade bara till rummet för att få vila. Vi tog fyrans tunnelbana igen ner till 14:th st och bytte till sexan till Spring st. Den gröna linjen stannar på Lafayette street så jag gick ca tio kvarter västerut från där. Det var fantastiskt att komma in i AC-luften och få lägga sig på sängen en stund. När jag bloggat klart dagens inlägg var klockan åtta och jag gick inte ut något mer denna lördagskväll. Om det är mycket folk ute här på vardagskvällarna så är det förstås hysteriskt en lördagskväll. Jag orkade inte med mer folk denna dag.

20 426 steg i jazzens fotspår.