måndag 3 september 2018

Dag 13

Imorse var det en 3.75 morgon. Det var den unga tjejen som tog betalt denna morgon. En annan sak som jag borde nämnt är att de har en citronhalva i en kopp som de blöter fingertopparna på när de ska räkna pengar eller ta servetter. Istället för en sådan där fuktdyna som de hade på posten förr som luktade surt vatten. Jag noterade citronhalvan redan första dagen men har inte tänkt på att skriva om den förrän nu.

En annan reflektion jag gjort är att det inte finns några latinamerikanska uteliggare. Det finns svarta och vita men inga latinos. Förhållandet svarta/vita är ca 70/30 skulle jag tro. Möjligen 60/40. Jag sa det till Ivar igår. Att jag aldrig sett någon latino som varit uteliggare. Det var en ögonöppnare för honom. Han bara skrek rakt ut. Det hade inte han heller gjort. Han skulle skriva till sin bror i Chicago om saken genast. Hans bror är socionom eller liknande. Ivar hade aldrig tänkt på det förut men han var villig att ge mig rätt.

Häromdagen nämnde jag för Ivar att jag uppmuntrat Felix till att ta ett år med studier i USA. Ivar trodde förstås det var en bra idé med tanke på både språk-, och personlighetsutveckling. Om Felix valde att göra det så skulle han veta att han har en "Uncle" i New York som alltid kommer att ställa upp för Felix. Fint sagt av Ivar och ett erbjudande som han tydligen tänkt över ett par dagar. Ivar är en mycket bra man.

Idag var det Labour-day här och det mesta skulle tydligen vara stängt enligt de jag pratat med. Det visade sig dock inte stämma. Vissa restauranger höll stängt men det var inget som drabbade mig.

Jag började dagen med att gå norrut till Houston st och tog en buss där och åkte österut till Bowery. Jag kom lite för långt så jag hamnade på 2:nd ave först.
Kunde inte låta bli att ta en bild på Joey Ramone place.
Väl tillbaka på Bowery fick jag följe av en rumänsk gammal dam. Vi gick norrut tills Bowery byter namn till 3:rd ave. Vi pratade om New York och östeuropa. Om kåldolmar och bra matställen. När vi skiljdes var det nästan som om vi skulle kramas farväl. Det är inte första gången jag haft sådana möten här i stan. Det var otroligt varmt även denna dag och det är jobbigt att gå och vara genom blöt hela dagarna. Snart slipper jag det i alla fall.

Jag tog en annan buss som körde norrut på 3:rd ave och åkte med den ända upp till Harlem. Närmare bestämt 148:th st. Där vände bussen och åkte ner i gen och jag satt kvar. Den åkte Lexington ave söderut så det blev nya vyer.

Några bilder från bussen.

Jag kan rekommendera en busstur med lokaltrafiken om man tycker man har tid till det. Från det att jag klev på bussen på Houston st tills jag tyckte jag åkt färdigt tog det fyra timmar.

Jag tyckte att jag åkt färdigt när jag kommit till Lexington och 33:rd st. Jag tänkte gå de sista kvarteren till "Curry in a hurry".
En indisk restaurang som jag brukar vara på när jag är här.
Jag beställde en Lamb Rogan Josh men den var inte som jag tänkt mig riktigt. Lammköttet satt kvar på benen så jag var tvungen att äta med händerna. Till det drack jag en Sweet lassie. Ivar kom medan jag åt. Han var utmattad redan när han kom. Vi satt en stund sedan tänkte vi gå ner till en park vid East river och sätta oss. Det blir alltid en massa omvägar när man ska någonstans. Jag fick se FN-skrapan t ex.
Den hade jag aldrig varit framme till förut så vi gick extra för att komma nära den. Då kom jag på att Greta Garbo hade bott i närheten innan hon dog.
Då gick vi dit. Sedan letade vi oss i alla fall ner till parken vid East River. Vi satt tysta en lång stund. Det var vår sista kväll och man vet aldrig hur länge det tar till nästa gång. Ivar är en så bra vän. Dessutom har han problem med att få tag i ett nytt boende och han måste flytta innan den sista september. Igår när vi gick förbi en mäklare såg vi en lägenhetsannons i fönstret. Det var i området där jag bor nästan. De skulle ha 25 miljoner dollar (230 milj. skr) för lägenheten och sedan tillkom en månadskostnad på 8000 dollar (73 600 skr). Men även jättelångt ut från "smeten" är det jättedyrt.

Det fläktade skönt vid älven och vi satt där en bra stund.
Söderut.
Norrut.

Vi gick tillbaka in på Manhattan igen och jag visade Ivar korsningen där Marilyn Monroes kjol blåste upp. Tyvärr är det så ombyggt så gallret i marken där luften blåste upp inte med säkerhet går att lokalisera. Därav ingen bild. Vi gick vidare till det extremt höga boningshuset som byggts.

Det ligger i korsningen Park Ave och 56:th st. När vi passerat huset kom vi ut på 5:th av och Trump Tower.

Usch!

Mitt emot ligger en butik som jag tror Felix gärna skulle tittat in i om han varit med.
Jag tog en bild inne också men affären hade flera våningar.

Vi var så trötta båda två så vi pratade knappt med varann. Vi gick in i Central Park en stund för att sitta innan vi skulle gå skilda vägar. Ivar somnade sittandes på en bänk och vaknade av att han fick ett stort torrt löv i huvudet. Vi beslöt oss för att åka hemåt.

Vi kramades farväl på tunnelbanan innan vi kom fram till min station Spring st. Ivar fällde en tår och det är smärtsamt att skiljas varje gång. Vi har känt varann i tio år nu. Jobbigt eftersom man inte vet om det är den sista gången. Jag planerar ju att åka med Felix en gång till och jag tror det blir om ett år men man kan inte veta.

Väl hemma på rummet var det underbart att komma in i AC-kyla igen. Jag packade lite och bloggade. Det skulle bli sista natten i rummet där jag trivts så bra. Sista sömnen med en slutkörd kropp igen.

16 572 steg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar