Dag 7

Frukosten kostade 3.75 dollar idag. Det var den hörselskadade kinesen igen. Jag fascineras också av att han gör olika varje morgon. Idag fick jag min bagle direkt i handen med en stor bunt servetter. Igår fick jag den i en plastpåse med två servetter. En annan dag fick jag den i en papperspåse. Jag föreställer mig att jag alltid skulle leverera på samma sätt om jag jobbade därnere. Om kunden beställt en bagle så stoppar jag ner den i en papperspåse tillsammans med några servetter. Jag föreställer mig att jag skulle göra lika varje gång. För min kines på hörnet verkar det som han måste tänka ut varje gång vad jag som kund kan behöva till min bagle. Han ser sig bekymrat omkring bakom disken och tar det han ser först verkar det som. Om han inte ser en plast-, eller papperspåse så struntar han i påse. Det är alltid fullt med överraskningar när man handlar av den hörselskadade kinesen. Han hör inte vad jag säger och därför är jag övertydlig. Han hör/förstår inte ändå. Då vänder han sig latinamerikanen som just färdigställt min bagle. Han i sin tur mumlar något och då förstår tydligen kinesen direkt. En märklig man.

När jag ätit och tittat på folk på väg till jobbet i en timme gick jag upp till rummet igen. De två killarna jag bor med jobbar så jag vill inte gärna ockupera duschen den känsliga stunden innan de ska iväg. Richard såg jag när jag satt på bänken. Kinesen jag bor med är ute i sista stund enligt föregående mornar.

Jag duschade och drog iväg. Jag tog bussen upp till 34:de gatan för att byta mina crocs som jag köpte häromdagen. De var lite för små för att bara kunna köra ner foten i men de satt väldigt sköna på foten. Jag bytte till en storlek större i alla fall. Jag fick syn på ett par andra fina och kunde inte hålla mig utan köpte dom också. Då fick jag 40 % rabatt på de billigaste så det blev inte så dyrt ändå.

De till vänster köpte jag häromdagen och de andra köpte jag idag. Sedan gick jag till Broadway och satte mig en stund. De har ställt ut stolar på gatan så man kan vila lite. Där har jag suttit varje gång och druckit en Snapple.

Det har blivit en grej av det som jag vill göra varje år. Jag köpte en burk druvsockertabletter på Duane Read när jag ändå var inne och köpte Snapple. Jag vill kunna ha något tillhands om jag blir skakig som igår.

Klockan var 11:30 och jag började bli hungrig. Lunchrusningen hade inte börjat ännu så jag gick in och tog en burgare på Shake Shack. Jag har hört talas om burgarna med aldrig ätit någon.

Den var väldigt god men lite liten. Cheese fries vid sidan om.

När jag ätit gick jag norrut på Broadway upp mot Central park och passerade Times square. Jag lyckades hålla mig ifrån att fotografera denna gång. Jag ville bara igenom området så fort som möjligt. Det är ett jättejobbigt ställe att vara på. Jag gick ytterligare några kvarter norrut och Facetimade med Felix. Han skulle vilja var med här sa han och jag förstår honom. Nästa år får han följa med. Det är så underbart att se och höra honom ibland.

Jag kämpade mig upp till Central park och satt en stund men jag ville bara fly från värmen. Det gjorde jag också. Jag tog tunnelbanan hem och la mig på rummet med ACn.

Det här meddelandet såg jag när jag klev upp ur tunnelbanan på Spring St.

Det var hemskt varmt och fuktigt. Vid 14-tiden när jag kom hem var det 34 grader men kändes som 45 enligt en vädersida jag hittade. Fuktigheten var ändå bara 53% men det var tungt att andas och gå. Alla var fullständigt blöta av svett.

Jag låg på rummet någon timme och kylde ner mig sedan gick jag neråt Word trade center igen. Jag tänkte gå och sätta mig i Battery park en stund och förhoppningsvis få njuta lite av havsbrisen. Jag slank in på Century 21 igen och tog lite bilder på tröjor som jag sedan skickade till Felix. Jag fick svar omgående att ingen var intressant.

Jag gick till Battery park och hittade en plats i skuggan. En kines började spela på något konstigt instrument. Han spelade Amazing grace hela tiden så länge jag satt där. Det blev lite tjatigt mot slutet. Det verkar vara ett kina-tema för mig i år. Min väg korsas av kineser hela tiden denna resa.

Jag började bli hungrig igen och tänkte gå och äta Clams Casino igen. Jag gick Pearl street norrut.

Det är ett häftigt område med jättehöga hus och trånga gator.

Jag gick förbi "Fika" också. Plötsligt fick jag syn på en restaurang som såg lockande ut.

Jag gick in och såg att de hade "Reuben" på menyn så jag beställde en sådan.

Corned beef, surkål och någon rysk sås.

Ser det inte härligt ut?

Restaurangen var allt annat än mysig men Reuben var jättegod. Restaurangen låg i korsningen Pearl street och John street.

Där fick jag också denna bilden. Den har jag inte förut.

Mätt och belåten började jag gå hemåt och passerade detta konditori. Det har jag aldrig sett förut.

Jag gick till tunnelbanestationen Fulton street och åkte hem till Spring street. Klockan var 18:30 när jag kom hem och då var jag nöjd för denna dag. Jag gick inte ut något mer.

17 309 steg.