Dag 9

Vaknade 8 vilket jag kan tycka är på tok försent. Köpte den vanliga frukosten som idag kostade samma som igår, d v s 4 dollar. Idag stod det en ung kinesisk kvinna bakom disken.

Jag gick upp igen och gjorde mig iordning. Sedan gick jag norrut till 14:th st för att ge Burlington en chans till. En klädaffär där jag fått intryck av det bara finns gubbkläder. Det finns de som påstår annat så idag tänkte jag ge affären chansen. Tyvärr var det som jag trodde. Det mesta såg gammalt ut. Jag hittade ingenting som intresserade mig.

Sedan har jag åsikter om hur de hänger kläder i vissa butiker. Särskilt de här stora varuhusen. De sorterar på storlek och det är väl bra. Därefter upphör sorteringen. Jag tittade efter skjorta till mig idag. Först kollar jag vilken kulör den har. Det ser jag ju på det lilla som syns ovanpå galgen. Sedan måste jag kolla om det är kort eller lång ärm för det är blandat hur som helst. När jag sedan tar fram skjortan så är det något stort tryck på vänster bröstficka eller så är den lortig från att ha legat på golvet så folk har trampat på den. Idag hittade jag inte ens någon skjorta som hade rätt kulör. Det kanske är bättre på damavdelningen.

Jag tog sedan tunnelbanan upp till 110:th st och Broadway. Jag ville gå Broadway ner som jag brukar när jag är här. Jag gick några kvarter söderut och kände igen det mesta. Något ställe var borta och något nytt har tillkommit. Jag Facetimade med Felix i vår korsning där han och jag började dagarna förra året. Sedan gick jag en bit och Facetimade med Snickaren en stund också.

Jag köpte en pizzaslice på Cheesy´s.

Felix favorit hittills.

Jag fortsatte nedför Broadway. Jag hade tänkt svänga vänster vid 72:nd st och gå in i Central park för att sitta i skuggan. Det var nästan lika varmt idag. Jag svängde vänster redan på 77:th st för jag kom på att jag skulle in i muséeshopen på Naturhistoriska.

Detta vackra hus såg jag på 77:th st. Det var så fint med trappan och en gemensam avsats för flera lägenheter. Naturhistoriska ligger på Central park west i höjd med 77:th st ungefär. Jag hade nämligen sett på nätet för något år sedan att de sålde ett visst sorts vindspel där. Ett sådant man hänger upp i trädgården så det pinglar när vinden tar tag i det. Det var ett speciellt märke jag var ute efter; Woodstock Wind chimes.

Jag satte mig en stund i parken bakom muséet innan jag krånglade mig in på muséet utan att betala med förevändningen att jag bara skulle till shopen. Väl i shopen fick jag besked att de slutat med vindspelen sedan åtta år tillbaka.

Jag gick in i Central park i höjd med naturhistoriska och kom ner till en liten sjö där folk rodde omkring i ekor.

Det fullständigt kryllade av sköldpaddor där också i det gröna vattnet. Jag satte mig gott och väl en timma i skuggan och tittade på folk. Det är intressant att se hur folk klär sig och vilka skoval de gör. Långbyxor och svart skjorta var ingen ovanlig kombination. Kvinnorna med sina sandaler med papperstunna sulor. Jag förstår inte hur de tänker. När jag skulle gå ner till Columbus circle tog jag några bilder medan jag funderade på vilket håll jag skulle gå åt.

Märkliga vyer. Jag gick vilse den här gången också. Som jag alltid gör. Trots att jag har min kartapp går jag fel. Ibland är det som att jag ska få panik och bara skrika: SNÄLLA TA MIG HÄRIFRÅN! Det är när jag är helt slut i kroppen och inser att jag gått tio minuter in i parken igen åt fel håll.

När jag till sist hittade ut åkte jag hem och la mig på sängen i svalkan en stund.

Halv fem startade jag från rummet för att ta mig upp till kvällens konsert. Jag åkte buss. Jag kan faktiskt rekommendera det trots att det går ganska sakta. Det går snabbare än att gå men om man har bråttom ska man nog helst ner i underjorden och åka tunnelbana. Det är ändå trevligt att sitta i en airkonditionerad buss och se var men åker. Jag skulle på en konsert med Jean Luc Ponty, en säregen jazzviolinist som spelar elfiol. Han har spelat med Frank Zappa och det var väl då jag hörde honom första gången. Han har också spelat med Mahavishnu orchestra med flera. När jag kom fram till Sony hall på 46:th st var det kö utanför. Klockan var 17:45 och dörrarna skulle öppna 18:00. Det gjorde de ju inte förstås. Snarare kvart över och vi stod i solgasset och led.

På biljetten stod det "First come, first seated" och det tolkade jag (och alla andra) som att man fick sitta var man ville. När vi efter mycket om och men kom ner i lokalen var nästan alla bord reserverade. Men jag fick bra plats ändå. Ihop med ett syskonpar från Long Island (Jackie och Ralph).

Det var en ganska liten lokal. 500 pers kanske och det blev fullt.

Jag beställde honeywings och de var goda. Jag var ganska hungrig så det räckte väl egentligen inte. Jag drack en Heiniken till. Jag tog sedan ytterligare en Heineken och notan gick på 38.00 dollar. Det är som sagt var inte billigt. Ölen kostade 9 dollar styck.

Konserten kom igång och det var jättebra. Bra ljud också så jag kunde ta ur öronpropparna. Jag var tvungen att ha i öronproppar innan konserten för det var så stimmigt i lokalen. Jag har också alltid öronproppar i när jag åker tunnelbana numera. Mina öron har blivit gamla och mekaniken i dom har blivit stel och gisten. Bandet spelade i två timmar och en nöjd publik krånglade sig upp ur källaren där lokalen var. En väldigt häftig lokal. Gammal och gedigen med mycket utsmyckningar i tak och på väggar.

På hemvägen såg jag denna i tunnelbanan.

En luftmätare för mätning av luftkvalitét. Intressant.

Skönt att ligga i sängen igen efter

19 829 steg.