Dag 8 New Jersey

Vaknade kl 6. Frukosten kostade fyra dollar idag. Idag stod ägaren själv bakom disken och såg butter ut. Han andas genom munnen och ser besvärad ut.

Jag gick ner till WTC (World Trade Center) via West Broadway för att åka PATH (Port Authority Transfer-Hudson) till New Jersey. Jag skulle möta min kompis Tom där vid en Delta gas station i Harrison.

WTC är ändå en fascinerande plats med Oculus och alltihop.

Här kommer New Jersey-bor på väg in till Manhattan för att jobba. Klockan var 8:45 ungefär när jag tog bilden. En aldrig sinande ström av människor.

Det var nästan ännu varmare idag och jag fick stå i skuggan av ett hus och spana efter honom.

Han gled in på macken och det var roligt att träffa honom. Det var flera år sedan sist.

Vi åkte till Joey Ramones grav på Hillside cemetary i Lyndhurst. Stillsam plats och vi åkte bil ända fram till graven. Det är så man gör i USA.

Folk hade lagt en massa saker på gravstenen. Ibland brukar det hänga en skinnjacka däröver, berättade Tom.

Utsikt från kyrkogården.

Här sitter Tom i bilen med den ljuvliga ACn igång.

Sedan åkte vi upp i ett bostadsområde där man får en fantastisk vy över Manhattan. Det var väldigt disigt denna varma dag. Jag skulle gärna stå här en klar höstkväll när hela Manhattan lyser.

Det var villor bakom mig där jag tog de här bilderna. Den utsikten gör nog en del på priset på husen skulle jag tro.

Jag skulle inte ha något emot att bo här.

Vi åkte lite hit och dit bland annat till detta lilla vackra vattenfall.

Termometern visade på 96 grader (F) och då kom jag och tänka på en låt av Third World. "96 degrees in the shade". Tom frågade redan igår via mail vad jag ville äta så jag skrev bland annat köttfärslimpa.

Han tog mig till en fantastisk restaurang där köttfärslimpan skulle vara den bästa i hela USA.

Här sitter han och väntar på maten.

Köttfärslimpan var jättegod. Rejäl portion också.

En vacker bro utanför restaurangen.

Mätta och belåtna åkte vi hem till Tom och lyssnade på skivor.

Här bor han.

En stilla villagata.

Vi har väldigt lika musiksmak. Det var därför vi träffades också för några år sedan på en konsert med Eric Johnson på The Bitter end. Han tillhör de lyckliga som fick möjlighet att hänga på Fillmore East innan det slog igen 1971.

Han hade sparat ett antal program från tiden. Programmen tog man när man gick in och biljetten kostade 3.50 dollar.

Franklin har inte riktigt samma musiksmak men han satt artigt med och lyssnade. Efter drygt en timma körde Tom ner mig till tunnelbanan igen så jag kunde åka över till Manhattan och slås av storheten inne i Oculus igen.

Usch! Jag var livrädd när jag klev ut på balkongen och tog de här bilderna.

Jag tog tunnelbanan till Spring street som vanligt och gick hem och slängde mig på sängen en timma.

Efter svalkan och vilostunden gick jag ner till Asia Roma igen för att träffa Ivar och äta Clams casino. Vi satt där ett par timmar och pratade. Jag drack faktiskt ett par öl också. När jag kom hem var klockan 22 och det var 31 grader ute. (Känns som 41 stod det i appen). Jag var genomblöt av svett efter att ha gått Mulberry norrut till Canal och sedan Canal västerut till 6:th ave. Från den korsningen är det bara ett par kvarter hem till rummet och kylan. Jag tog en donut på hemvägen också.

12 959 steg.